Den cyniska optimisten

Ja, den ballistiska alltså. Igår kväll var vi på bäverjakt igen, på samma ställe. Det var råkallt i luften, dimman låg ganska tät neröver älven och smög sig sakta längre och längre uppåt där vi satt. Vi satt gömda bakom några låga tallar, med älven ett par meter nedanför oss, vi hade lagt upp en nedfallen tall över två stubbar som skjutstöd, vindarna var i det närmaste optimala - vi hade kanonläge helt enkelt.

Vi såg inte så mycket som ett bävermorrhår, bara några änder av olika arter som flöt runt, dök och kom upp igen. Vi hade i det närmaste gett upp, till och med börjat prata om att bege oss hemåt och åka till I & M och hälsa på eftersom vi ändå hade barnvakt. Men så vred jag bara lite på huvudet - och där satt han! Mitt ute på den lilla udden vi hade hoppats att han skulle sätta sig på! Mitt mellan alla grästuvor var en som var större och lite mörkare - bävern! -Men, vaffaan, sa jag, kolla P där ÄR den ju! Kolla! . Lade an, lutade armbågen mot tallen (perfekt höjd!) och letade upp bävern i siktet. Osäkrade. -Vänta lite, sa P, det är ingen panik, ta det lugnt! Jag kände samma sak, han kanske sitter bra nu, men tänk om han kommer sätta sig ÄNNU bättre till? Så försvann han lite bakom en av tuvorna och jag var lite rädd att han hade hoppat i spat igen, men så gick han runt tuvan och satte sig framför istället, i perfekt bredsida. Inget att tveka på - lade an korset och tryckte av. Bävern föll direkt.

Sen började det riktigt roliga. Hämta den. Provat att bada i en stinn vårälv i härjedalsfjällen när snön smälter som bäst? Det är kallt. Riktigt kallt. Halt och jävligt på botten också, massa grönt slemmigt gojs på stenarna. Hade en vandringsstav som P gav mig och det var tur - utan den hade jag nog dragits med... Så upp på andra sidan älven och pulsa genom 50 cm snö ovanpå 10 cm vatten. Klafs klafs klafs.
                                          


Så småningom kom vi ut på udden där vi förmodade att bävern låg. Jag trodde inte riktigt på att den skulle ligga där tror jag, men jag misstänkte det eftersom vi inte sett något tecken på att den gett sig av. En bäver som så mycket som misstänker fara varnar andra bävrar genom att slå på vattnet med svansen och sedan dyka undan. Något sådant hade definitivt hänt om jag bommat eller skadeskjutit den, men vi såg inte så mycket som en rörelse efter att jag sköt. Så kom vi fram och där låg den. 


                   


Efter att vi dokumenterat det hela på bild började promenaden tillbaka igen (jajamänsan - över den femgradiga älven igen!) med den lilla gynnaren på släp i lasson. Vid bilen packade vi in bävern i 4 plastsäckar (luktar tydligen extremt starkt av bäver, hade jag ingen aning om), bytte om till torra kläder och for hem!