Den cyniska optimisten

Imorgon är det dags igen. Klockan 11 läggs vi in på avd. 79B på Akademiska inför E's fjärde operation, varav tredje försöket att få till hårda gommen. Det är ju alltså en liten fistel i gommen eftersom det spruckit upp efter båda operationerna i den främre delen av gommen. E's gom är tydligen lite mer problematisk än den normala eftersom det är ganska "lågt i tak" i hennes mun. Spalten medför problem för lilla fjuttafjun på två områden; talet och ätandet. Talet för att hon av naturliga skäl inte kan bygga upp ett tryck i munhålan och därmed få till en del av talljuden. När hon äter så kommer vissa saker, i synnerhet de extra goda som t ex choklad (fast hmm... hon äter ju inte sånt :/ ) och glass, upp i näsan beroende på att det inte är tillslutet mellan näsa och mun.



Hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas

att dr Malin (världens bästa läkare) får till det den här gången! Jag oroar mig inte så mycket för själva ingreppet förutom att jag kände mig ganska förtvivlad när det sprack upp igen efter förra operationen. Man undrar ju hur många gånger det är operabelt, liksom. Jag har fullt förtroende för teamet och deras kompetens. Däremot är det läskigt med narkosen tycker jag. Fast jag vet ju att hon vaknar igen! Uppvaket och första timmarna efter är påfrestande eftersom E brukar vara ganska ledsen och inte helt kontaktbar alla gånger och droppet är lite otympligt och i vägen. Men rätt vad det är så vaknar hon bara och då är allt som vanligt. Lustigt med ungar. Haha, kommer inte ihåg villken av op det var, men E låg och yrade under resterna av narkosen och vaknade bara till några få sekunder och sov sedan typ en kvart igen. Men så passerade en ambulans på väg till intaget och då slog hon upp sina blå och skrek "Ambambulans!". För att så somna om igen. Då visste vi att det hade vänt.

Usch, det är gruvsamt det här.

Vill inte, men vill förstås ändå.












/Mom