Den cyniska optimisten

i Stockholm. Bäst. Igår var det en vecka sedan jag med en hel fjärilssvärm i magen, dropp i handen samt en uppsättning ENORMT fula kläder (jag skojar inte; ribbade före detta vita pippilångstrumpbomullsstrumpor av over-knee-typ utan häl, skjorta med enbart knytband i nacken så man visade hela röven som lyckligtvis doldes av Landstingets läckra bomullskallingar) åkte ner till kirurgiavdelningen och klättrade upp på operationsbordet för att göra min Gastric ByPass-operation. En vecka sedan jag slutade banta efter 13 år av kamp.

Gastric ByPass är en magsäcksoperation som hjälper gravt överviktiga att gå ner i vikt och dessutom få ett varaktigt resultat. Det sägs att om man har ett BMI på 35 eller mer så kan man inte gå ner så mycket i vikt som man behöver för att bli normalviktig och dessutom behålla den nya vikten. Jag vill börja med att poängtera att det INTE är fråga om en "easy way out" vilket man lätt kan få intrycket av när man surfar runt på nätet eller lyssnar på oinsatta som diskuterar. Det är den absolut sista utvägen sedan man testat "allt"; kostomläggning, ändrade motionsvanor, livsstilsförändring, VLCD (Very Low Calorie Diet, t ex Cambridgekuren eller Modifast) samt medicinsk diet i form av läkemedel såsom Xenical eller Reductil. En operation av denna typ kräver att man ändrar sitt sätt att se på och hantera mat - för resten av livet. Men, what the hell; det måste man ju göra iallafall om man ska ta tillbaka kontrollen över vikten! Tänkte jag - och så bestämde jag mig.

Jag uppfyllde varenda kriterium. Jag har nämligen provat allt - ViktVäktarna. Cambridge. Hälsovägledare. Ökad träning. GI. Reductil. Och jo, visst gick jag ner i vikt. Jag har yoyobantat hela mitt liv. Jag har ganska lätt kunnat pressa ner mig 10-12 kg, men så fort jag släppt efter och slappnat av så har kilona kommit tillbaka, och varje gång har de tagit med sig några gästkilopolare som sedan flyttade in permanent. Jag har tröttnat på det, och har dessutom kommit till insikten att jag inte klarar av det här själv. Så jag valde den sista utvägen. Förändringen i kosthållning och motion var jag tvungen att göra oavsett vad och jag ville passa på nu, innan det blev för evigt för sent att ändra. Medan antalet kilon att gå ner fortfarande ligger på en rimlig nivå, innan blodkärlen kloggar igen, innan diabetesen är ett faktum och innan knän och höfter packar ihop. Innan stroke. Innan hjärtattack. Innan cancer. Nu. Valet var inte så svårt.

Några veckor innan kom gruvsjukan. Herregud. Vad hade jag gett mig in på? Man läser ju då och då om folk som det går illa för på operationsbordet. Förmodligen skulle jag komma att straffas för min lathet/egoism/fåfänga/? med att antingen 1) dö på bordet, eller 2) vakna under narkosen och känna allt och genomlida helvetets kval och pina utan att kunna skrika, blinka, vifta på tårna eller nånting. Hjälp! Mina barn, herregud, mina små barn - hur ska de klara sig utan sin mamma? Så jag började planera. Hmm, få se nu... Jag ska köpa och skriva kort till alla deras födelsedagar upp till 20 års ålder. Skriva brev till deras första skolexamen, deras student, förlovnings- och bröllopsdagar och första barnafödseln. Undertecknat Änglamamma. Mamma i himlen. Så får det bli.

Jag hann såklart inte. Hey, det är ju ändå mig vi pratar om. Och tur är väl det. För annars hade jag nu suttit här med 44 kort och brev helt utan rim och reson. Och jag klarade mig ju! Jag överlevde! Fattade ingenting, ena sekunden fick jag lite lugnande medicin i infarten i min hand för att jag låg och grät efter barnen och tänkte ställa mig upp och ta mina fula kläder och gå till T-banan vid KTH, och andra slog jag upp ögonen i ett glatt, runt ansikte som sa jagheterhasse och hade fem ögon. Wooou, sova lite till kanske.  

---

 

Så här funkar en mage, före och efter en GBP-operation:

Man äter något. Någotet åker ner till magsäcken. Där bildas enzymer som bryter ner maten så att näringen kan tas upp av kroppen. Upptaget görs i den första biten av tunntarmen. Genom att man kopplar bort en stor del av magsäcken och sammanfogar sin nya lilla magsäcksficka med den nedre delen av tunntarmen, där avsevärt mycket mindre näring tas upp, får man två anledningar till viktnedgång. a) Man kan bara äta begränsade mängder mat, och b) Kroppen tar inte upp all energi och näring ur den lilla mängd mat man äter. Den stora delen av magsäcken sitter kvar och fungerar såtillvida att de nedbrytande ämnena fortsätter produceras däri men dessa rinner ner i den inaktiva, förbipasserade (ByPass=förbipassering) delen av tunntarmen för att sedan droppa ner i den del av tunntarmen där maten passerar. Därmed sker matsmältningen ganska snabbt och detta i sin tur medger en minskad tolerans mot snabba kolhydrater och fett.

Om man som opererad äter mat med för mycket socker eller fett, för snabba kolhydrater eller om man äter för fort råkar man ut för en trevlig (inte) företeelse som kallas dumping. Det är kroppens reaktion på ovanstående, och reaktionen kommer som regel inom 30 minuter från att man ätit. Man kallsvettas, mår illa, blir yr och får svimkänslor. Och räserbajs. Detta blir så det tredje skälet till viktnedgång - c) learning by doing helt enkelt. Har man dumpat för att man ätit till exempel snabbmakaroner, glass eller äppelkaka med vaniljsås så lär man undvika dem i fortsättningen. Blotta åsynen av ett Marsánpaket får kroppen att minnas hur illa den mådde och så låter man bli. Alla dumpar inte på allt, man kan kanske äta lite glass, men inte en halv Ben & Jerrysburk. Inte en hel pizza, men en slice någon gång ibland. Kanske inte stuvade makaroner, men fullkornspasta funkar helt okej.

Så här ser det ut före och efter: 
 
Bild från www.cftk.se


Så nu börjar mitt nya liv. Har redan gått ner 9 kg. Beach 2011 - WATCH IT!

/Tjocksmocken

Satt och läste på mjölkpaketet häromdagen. Såklart. Varför kan man inte låta bli att läsa när man väl lärt sig? Undrar om man kan träna sig till att inte läsa text man ser; skulle man kunna lära hjärnan att inte koda av tecknen den tittar på?

M'allafall.

På paketet informerar Milko om att om man samlar på sig streckkoder från 150 olika milkoförpackningar så FÅR man ett förkläde och en grytlapp från Frösö Handtryck. Handtryckta. Värde 350 kronor. Gee, thanx! 150 produkter från Milko. Om vi ponerar att en liten burk crème fraiche är den billigaste varan, och att den kostar säg 9.50 pix så kommer grytlappssetet att kosta 1 425 kronor. Värde 350. Hygglo.

 www.milko.se