Mojsan...?

Jag är ledsen, bedrövad, orolig, nervös, förskräckt och skräckslagen.

Nu är det ju inte första gången katten är borta länge. Inte alls. Det är fjärde eller kanske femte som jag minns ordentligt, som hon är iväg fler än ett par dagar. Hon brukar kunna vandra iväg och vara ute ett par dygn och sedan komma tillbaka som om ingenting hänt, proklamera att MJAOOOU - finns det nån mat här eller? - och sen äta tills hon kiknar för att sedan helt nonchalant lägga sig på sin kudde i soffan och tvätta sig. Det är liksom precis hennes stil.

Men nu har jag inte sett henne sedan i lördags kväll när hon gick ut. 8 dygn.

Hon kan ju i och för sig ha varit här efter dess men utan att vi vet om det eftersom vi var borta från söndag till onsdag. Matskålen på trappen var tom, fast det kan visserligen vara andra som ätit upp den; grannkatter eller skator eller bärplockare... hmm.

8 dagar, Mojsan! Nu tycker Mamma att det är dags att komma hem!


Kss kss kss kss kss kss kss kss kss kss kss...? Pusen...?

<3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0