Nej nu är det fasikens dags för ett inlägg

Tycker det är dags att ta tag i det här med bloggandet igen... Har hänt en del sedan sist:


* är fortfarande gravid, går in i vecka 29 nu (shit!!!)

* är just nu sjukskriven sedan den 23 mars pga foglossningen som tagit fart ordentligt. Ska börja jobba igen den 16 april. Gör helt sinnessjukt ont, så här hade jag INTE med E! Då hade jag känning kanske en vecka eller så, men det gick över när jag låg och rullade ena triggerpunkten över en tennisboll jag lagt på golvet. Det här å andra sidan är en helt annan grej. Det är jätteskönt att inte jobba, gör fortfarande ont såklart, men jag har en helt annan makt över mitt liv och mina sysslor här hemma. Kan och ska söka havandeskapspeng från den 29 april, men med min vanliga tur blir det säkert avslag. På jobbet kan jag liksom inte låta bli att våtmoppa under låga möbler, skita i att dammsuga, hoppa över trapporna och gå lite långsammare... Prova det som städare. Det värsta är att det liksom kommer efteråt på något sätt - det är alltid värre dagen efter! Hade föräldradag på dagis förra veckan, då var jag helt handikappad två dagar efteråt. Kommer knappt ur soffan, får rulla ur sängen och så kommer det nåt jävla smart-ass och säger "Jamen du ska inte roteeeeeera bäckenet så mycket, då blir det bara värre!" NÄHÄ??? Men då måste någon komma och ge mig en sån där Segway:

 

* har kommit till slutsatsen att jag faktiskt inte vill föda på Östersunds sjukhus, är alldeles för rädd att de ska missa något viktigt igen som de gjorde med E. Jag menar, att bebisar kan andas ordentligt själva känns hyfsat angeläget... Det värsta med det som hände lilla E var ju att SAMTLIGA läkare totalignonerade mina frågor när jag varenda dag (vi låg på neonatal i tio dagar) och bara sa att "Nej men det DÄR är HELT normalt!" Snacka om Det-är-ditt-första-barn,-eller-hur?-mentalitet. Klapp på huvudet. Med andra ord: JAG TÄNKER inte föda där. Måste kolla upp hur man går till väga med att välja BB.

* har också kommit på att jag måste ta mig ner till Förkräkningskassan i Sveg och verkligen få se till att få prata med någon riktig människa bakom alla blanketter och formalia. Måste reda ut hur det ska bli med min föräldrapenning.


Suck, det är mycket nu... Men man får vara nöjd och glad ändå: har en underbar dotter som jag älskar mest av allt i hela världen, en fantastisk man som jag älskar nästan lika mycket (sorry älskling, konstant andraplats...), ett litet sprattlande mirakel i magen, en bil som rullar och tak över huvudet samt ett fast jobb. Faktiskt. Så det så.

Puss, Elli


Kommentarer
Postat av: ekan

heeeeej! vad skönt att se att du lever, se dig alldeles för sällan numera! tråkigt att höra att det gör så ont åt dig! hoppas verkligen att du vila dig ordentligt och att din man tar hand om dig ordentligt! kraaaam

2009-04-06 @ 20:50:12
URL: http://ekapek.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0