Den cyniska optimisten

Haha, det är bra underligt egentligen.

Mitt under VÄRSTA idétorkan i min och hela bloggandets samlade historia så stiger Herr Gud själv ned och ordnar den saken åt en. Tack för det.

I förrgår skulle jag, E, mamma och pappa åka hem till oss i Viken från E-tuna där vi firat jul. Jag och E åkte i vår bil, mamma och pappa i sin. Båda bilarna i det närmaste fullpackade. Vid Säter började det mörkna och jag tyckte att mina strålkastare lyste så himla dåligt. Var tvungen att ringa upp föräldrarna som var ett par hundra meter före och förvissa mig om att lyktorna lyste som de skulle, vilket de gjorde. Jaja, tänkte jag. Det är snöfritt, mörkt och dessutom fullt av äckligt saltmoddslask på lyktorna. Klart att det kanske blir lite sämre sikt. Ut och torka av. Blev inte nämnvärt mycket bättre. Strax norr om Falun svängde pappa in på en liten sidoväg. Det visade sig att hans oljelampa börjat lysa, på grund av att det inte var så mycket olja kvar. Det var det inte i flaskan han hade i bakluckan heller så jag lämnade E med mamma och pappa i den strandade Allroaden, tog Rolf Golf ner till Falun igen och handlade 2 liter helsyntetisk på den kanske slöaste mack jag stött på i hela mitt liv, åkte upp till de andra igen och pappa fyllde på. När vi kom till Grycksbo ringde mamma, som hoppat över till min bil för att jag skulle få lite mer samtalssällskap än E som mest lyssnade på Madicken, till pappa för att kolla att hans oljelampa slocknat (det hade den). Ungefär då tändes följande lampor på min instrumentpanel:

batterilampan,
motorstörningslampan,
ABS-lampan
samt en liten text: Alterior workshop!

Jag sade till mammsen att "Nu är det fel på MIN bil istället!". Sen slocknade ALLT och bilen tvärdog. Bara rakt av, knall fall, skitdöd. Härvidlag fällde E (med blandad panik och uppgivenhet i rösten) en av sina underbara repliker: "Men mamma, vi kommer ALDRIG komma hem!"

Där stod vi då, på vägen. Jag dirigerade pappa att åka fram, göra en U-sväng, komma tillbaka ochs tälla sig nosmotnos med Rolf Golf så att vi kunde kicka igång den med hans. Det gjorde han, bara så att vi snabbt kunde konstatera att hans motorblock är totalt inbyggt i plastskal, inte ens batteriet kan man komma åt själv! Vem har konstruerat så dumt? Iallafall. Sën kom det en liten man som jag kommer vara tacksam för resten av mitt liv (eller iallafall väldigt länge). Den ytterst hjälpsamme lilla masen kom åkande i en äldre, härligt pittoresk Landrover och drog hem Rolf till sin gård bara någon kilometer därifrån. Där bjöd han på underbart gott kokkaffe (och jag DRICKER inte ens kaffe - fatta hur gott det måste ha varit!) och lite stugvärme. Vid 19-tiden packade vi över det som kunde avvaras från mammas och pappas bil till golfen och så åkte vi alla fyra i deras bil hem till Härjedalen. Var hemma vid halv tolv. Elva timmars resa, ska ta maxmaxMAX sju.
Hade naturligtvis, mitt i villervallan, ringt till P och berättat vad som hänt. Han hade raskt ringt till HP och hyrt en trailer, plockat sin far och styrt kosan mot Dalarna. Underbare man... Han är så jävla bäst i hela världen! Vi mötte dem mitt på finnmarken och den stackaren kröp ner i sängen 03.30 på morgonen.

Jag kan inte ett om bilar egentligen, men här är min Topp 3 gissningar på vad det kan vara för fel:

3. Hela motorn har skurit, trasat ihop, kortslutits och exploderat. Fast det tror jag inte.
2. Fläktremmen (eller heter det generatorrem?) är av. Hoppas att det är så enkelt. Fast det tror jag inte.
1. Generatorn är paj.




Hörs!