Den cyniska optimisten

Ja, så var vi igång på riktigt. Tack vare älsklingens övertidstimmar igår kom han hem lite tidigare idag och så skred vi till verket.

Först plockade vi ut alla möber ur rummen och födelade dem över lediga utrymmen i huset. Numera har vi därför bland annat en bokhylla i hallen och en dagbädd under vardagsrumsfönstret. Det senare ser så trivsamt ut att planerna på att bygga en kombinerad hundbur/sittbänk med massa kuddar och grejs kommer påtagligt mycket närmare! Tänk att kunna sitta och läsa uppflugen i fönstret, á la Jane Eyre... Myyys!



Sen kom det roliga. Iallafall i det rummet där jag var. Pilla ner gamla tapeter... Det är roligt på samma sätt som det var att pilla sårskorpor när man var liten, om ni minns. I E's rum släppte våderna hur lätt som helst, i stora sjok. Bara att lägga ett horisontellt snitt (bikinisnitt, hehe) med en tapetkniv och sedan dra ena halvan av våden uppåt och den andra nedåt. Så här lätt gick det för mig:



För stackars P, som tagit sig an bebisens rum, var det värre. Där var den sittande tapeten inte spaltbar vilket resulterade i att det sitter rosa frimärken kvar lite här och var. Men målaren lär ju ha någon sorts slipverktyg, med tanke på att de ska kunna slipa spackel och så, och den lilla rackaren ska väl ha något att göra så han förtjänar sitt ackord haha! =)



På torsdag ska han enligt rykten komma hit och sätta igång. GUDARS vad jag längtar! Det kommer bli så FIIIIIIINT!





/Elli