Den cyniska optimisten

Haha, vi har verkligen världens mest sällskapssjuka och mest nyfikna hund. Hylsa bara måste veta. Måste se. Höra. Lukta på. Framförallt är det av yttersta vikt att ha koll på att alla i Flocken är på sina respektive ställen. Hon jagar in katten under soffan. Lägger sig framför sagda soffa och håller koll, dels på katten i fråga, dels på oss som sitter i den.

Häromkvällen började så Hylsa med en knäpp grej - att gå in till Lilla Matte (E) för att hålla koll på henne. Grejen är att E sover lätt som en fågel, och det rimmar lite illa med vår vovves sätt att öppna dörrar: 1) Gå taktfast alernativt jogga. 2) Sänk huvudet och tippa nosen inåt mot knäna. 3) Kör skallkalotten i dörren med ett ljudligt bonk - och dörren går upp. Med rejäl fart och tillhörande smäll i väggen. Så höll hon på ett par gånger, vi gick dit på ytterst lätta fötter, viskade ut hunden och stängde igen. Så skulle jag gå och stänga dörren för sjuttioelfte gången, och tänkte passa på att kolla att E sov gott, att täcket var bra och Kompisarna var på plats. Vad får jag se? Jo, följande:

Äntrar E's rum...


...och hittar en tom säng. Börjar ana ugglor i mossen...


...eller i alla fall en skamsen hund...


...och hittar Det Borttappade Barnet i vår säng. I djuuuup sömn. Tror jag det, där får man ju iallafall lite lugn och ro.






Matte/mamma