Den cyniska optimisten

Var på skjutbanan igår och lekte lite med hagelbrakar'n, Bettan. Det var bara Anders och Alvar som var där och jag frågade om jag fick vara med och leka lite och det fick jag! =) Det blev en klassisk trap och eftersom vi var så få så sköt jag tre serier. Första serien gick åt helvete med bara 7 träffade duvor (som iofs trots allt var bättre än jag brukar skjuta, är ganska värdelös på hagel...) men så tänkte jag på vad Kimmen sa under skjutkursen jag var på; Backa ett steg i träningen igen och kör med fast anlägg så behöver du inte stressa med lyftet. Det gjorde jag och då fick jag 12 träffar på serie nummer två! Så bra har jag aldrig skjutit! Jag vet ju vad det är jag gör fel - duvan kommer och då tittar jag efter den och glömmer liksom bort att kornet ska med också. Är ju en klar fördel om geväret pekar dit där duvan är när man trycker av... Öga-mynning-mål är ju receptet på framgång i det här med hagelskytte. Använder jag ett fast anlägg tittar jag ju på kornet redan och då går det mycket bättre! Nu ska jag baske mig använda fast anlägg tills det verkligen, verkligen sitter. Basta. Nu ska jag inte skämmas för det utan verkligen nöta. Ska ta och ringa ner till Hugelsta och kolla om jag får vara där och skjuta i sommar.




Pang pang. /E