V8 - 5.2 liter - 220hK
Här är våran nya kompis, Diana:
Det är en Jeep Grand cherokee Limited av årsmodell 1993. Dianas syfte med livet är att ta oss runt på jaktmarkerna samt annan i oländig terräng där inte volvon eller Rolf golf tar sig fram. Framför allt den sistnämnde har en viss tendens att skrapa magen när man kommer lite mer off road. Men som sagt, nu har vi Den Nya. Vi hämtade henne i Avesta i veckan som gick.
Det är lite småfix med henne, men för det egentligen löjligt låga priset vi fick henne för - vad kan man kräva? Det här måste vi åtgärda:
¤ AC'n - det sprutar varmluft fast tempen står på Low. Jag som har anlag för åksjuka kan tycka att det är Lite Jobbigt.
¤ Fixa en länkarm till krängningshämmaren på vänster fram - Diana ormar lite mer än lovligt mellan varven.
¤ Fönsterhiss vänster bak vill inte fungera.
¤ Ordna en ordentlig hundbur, gärna med förvaring för vapen under. Ska kolla om det finns något ute på marknaden, annars får vi platsbygga.
¤ Ska fixa extraljus fram samt någon form av sökarljus till taket. 
Stilstudie i hur man tar sig in i bilen...
/Vroom vroom
Nära skjuter ingen... älg. Eller mård.
Har aldrig sett en sådan förut. Han kom klättrande i träden bredvid mitt torn. Först trodde jag att det var en älg som åt, för grangrenarna liksom vajade och gungade. Men sen så insåg jag med stigande fasa, då jag såg att det var nåt litet brunt som klättrade uppåt, att SHIT - det är en björnunge! Och om ungen är i trädet, var i hela Valhall är mamman? Sen kom den fram igen och då såg jag att det bara var en liten mård. Hehe, den flåsade, kurrade, morrade och liksom grälade. Lät jättekul. Och så SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT den var!
Idag har jag varit med P och O hemma på våran jaktmark igen, och satt i nytornet där. Först kom en ko med kalv pch gick över vägen vid tornet, bara 50 meter bort. Så tog det inte ens 5 minuter så kom Pappan. Snällt att skicka frugan och ungen först liksom... Det var en fin skoveloxe med kanske 10 taggar på. Han stannade mitt på vägen men precis när jag fått bra stöd för bössan, fått siktet inställt och osäkrat så gick han in bakom en yvig gran. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.
Jägarexamensboken: "Man ska aldrig ångra ett skott man inte fällde. Se det som att det var djurets lyckodag och inte din." Får bli dagens mantra tror jag...
/E
Hon e seker, Gamla Bettan
Pang pang. /E
Packar... (skrivet tisdag 6 maj, blev visst inte publicerat)
Herregud, har ju inte lagt in någon bild på ringen!!! Vad tänker jag med egentligen? Här är den:
Packlilsta:
Hagelbrakaren
Studsaren
Övningsammunition, .308
Sweteambyxor, 2 par
Fleecejacka
Långärmade toppar, 2 st
Linnen, 2 st
Underkläder
Necessär
Graningekängor
Voltaren-gel (till en ev. sönderslagen axel...)
Peltorkåpor
Skjutglasögon
Licenserna
Dator m tillbehör
Mobil m tillbehör
Plånboken
Skivor
Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna blogga när jag är borta, så redan nu ber jag om ursäkt om jag kommer att försvinna ur etern ett tag! Men jag kommer tillbaka, det lovar jag!
Kram så länge, Elli
Jag har blivit av med oskulden
Ja, den ballistiska alltså. Igår kväll var vi på bäverjakt igen, på samma ställe. Det var råkallt i luften, dimman låg ganska tät neröver älven och smög sig sakta längre och längre uppåt där vi satt. Vi satt gömda bakom några låga tallar, med älven ett par meter nedanför oss, vi hade lagt upp en nedfallen tall över två stubbar som skjutstöd, vindarna var i det närmaste optimala - vi hade kanonläge helt enkelt.
Vi såg inte så mycket som ett bävermorrhår, bara några änder av olika arter som flöt runt, dök och kom upp igen. Vi hade i det närmaste gett upp, till och med börjat prata om att bege oss hemåt och åka till I & M och hälsa på eftersom vi ändå hade barnvakt. Men så vred jag bara lite på huvudet - och där satt han! Mitt ute på den lilla udden vi hade hoppats att han skulle sätta sig på! Mitt mellan alla grästuvor var en som var större och lite mörkare - bävern! -Men, vaffaan, sa jag, kolla P där ÄR den ju! Kolla! . Lade an, lutade armbågen mot tallen (perfekt höjd!) och letade upp bävern i siktet. Osäkrade. -Vänta lite, sa P, det är ingen panik, ta det lugnt! Jag kände samma sak, han kanske sitter bra nu, men tänk om han kommer sätta sig ÄNNU bättre till? Så försvann han lite bakom en av tuvorna och jag var lite rädd att han hade hoppat i spat igen, men så gick han runt tuvan och satte sig framför istället, i perfekt bredsida. Inget att tveka på - lade an korset och tryckte av. Bävern föll direkt.
Sen började det riktigt roliga. Hämta den. Provat att bada i en stinn vårälv i härjedalsfjällen när snön smälter som bäst? Det är kallt. Riktigt kallt. Halt och jävligt på botten också, massa grönt slemmigt gojs på stenarna. Hade en vandringsstav som P gav mig och det var tur - utan den hade jag nog dragits med... Så upp på andra sidan älven och pulsa genom 50 cm snö ovanpå 10 cm vatten. Klafs klafs klafs.
Så småningom kom vi ut på udden där vi förmodade att bävern låg. Jag trodde inte riktigt på att den skulle ligga där tror jag, men jag misstänkte det eftersom vi inte sett något tecken på att den gett sig av. En bäver som så mycket som misstänker fara varnar andra bävrar genom att slå på vattnet med svansen och sedan dyka undan. Något sådant hade definitivt hänt om jag bommat eller skadeskjutit den, men vi såg inte så mycket som en rörelse efter att jag sköt. Så kom vi fram och där låg den.
Efter att vi dokumenterat det hela på bild började promenaden tillbaka igen (jajamänsan - över den femgradiga älven igen!) med den lilla gynnaren på släp i lasson. Vid bilen packade vi in bävern i 4 plastsäckar (luktar tydligen extremt starkt av bäver, hade jag ingen aning om), bytte om till torra kläder och for hem!
Räven dråsar genom isen...
Väl på passet var det första som dök upp en fin rödräv som jag såg på kanske 100 meters håll, den var ståtlig och med en rejäl romp därbak. Det är så kul att se de friska rävarna! Han smög på något ute på en liten udde. Satte sig, väntade. Lyssnade. Spejade. Reste sig upp, stod stilla med ena tassen lyft i en fryst pose (och, ja - jag hade honom på kornet men de är ju fredade så här års) och vandrade sedan ut på isen som var alldeles svartmurken. Smög på framåt, och så - DRATT - åkte han igenom isen och landade med benen åt varsitt håll och magen i vattnet. Dock höll han svansen spikrakt upp i luften så den höll sig fluffig när resten av räven såg ut som en piprensare. Vi skrattade lite åt honom men var lättade över att han inte drunknade. Den här gången.
Plötsligt såg P nånting. Kom, sa han bara. Bävern! Vi satte av i galopp genom snön ytterligare några tiotal meter till men när vi kom fram till vår sittplats hade han simmat iväg nerströms. På det passet har vi hyddan på ca 60 meter och vi satte oss att vänta för vi tänkte att någon gång må han ju återvända till hyddan. Men icke - han höll på längre ner och åt av det goda (?) gräset i den upptinade backen vid strandkanten och tänkte nog vara ute länge ikväll. Vi slog oss till ro med att man tamejfan kan ställa klockan efter dessa djur, och vi återvänder en annan kväll. Nu vet vi att de är där och det är bra att fara tillbaka.
MEN så underbart det är att bara sitta långt ute i ingentinget, titta och lyssna till det liv som bara pågår därute, som går i sin bestämda tidsbana till synes helt oberoende av allt som händer i vår mänskliga värld. Det är en gåva att få vara här uppe, att få bo här, och att ha så mirakulöst nära till en liten del av den sista vildmark som kanske finns kvar.
Det är helt sjukt - det finns rosa gevär! Måste ha!!!
Helt galet. Det är helt vansinnigt men så fenomenalt underbart. P hittade ett rosa gevär idag. Det är en studsare i klass 4, en .22 LR, precis vad jag behöver för att övningsskjuta med. Nya muskedundret jag skrivit om förut på denna lilla blogg har en nakenvikt på imponerande 4.7 kg och då tillkommer ju kikare och hela faderullan. Är tokimpad av den lilla tjej som tävlat skidskytte med det geväret... Iallafall. Hade egentligen ögonen på typ Anschütz MS 64 men det vete fan om den inte får stryka på foten. Måste ju ha ett ROSA gevär! Hehe gubbarna i Hede jaktskytteklubb skulle garva ihjäl sig. Fast vara lite smygavundsjuka förstås! Det enda är att jag skulle vilja testa trycket, alltså själva avtryckeriet, så det inte går för trögt, och så att bössan inte är för lätt och blir vinglig. Finns inget värre än en vingelpelle som bara svajar och så fort man hickar så går skottet av...
Kanske ska ge mig själv det som en liten present eftersom jag numer har fast plats i vårt jaktlag! Jippi jippi, grattis Mig!
Nä, nu är det snart godnatt. Men först ska jag prova några nya moves på min blivande man =)
Puss, E.
Gevärbegär
Studsaren, en Tikka T3 Laminated S/S kaliber .308
Första gången jag såg en sån här föll jag som en fura. Den är ju estetiskt så jävla SNYGG! Provsköt kompisens (som förvisso är med syntetkolv och lite lättare, men det är ju samma skjutmekanism) och var helt såld. Det är en Tikka T3 Laminated S/S. Ser ut som på bilden ovan, men jag har bytt kikare till en Leupold så den är ju svart. Men optiken i den kikaren är fenomenal. Har vidare kortat av kolven för den var aningens för lång. Dock tänker jag inte kapa pipan för jag tycker att det är så skön balans i bössan som den är nu. Den är lagom tung, 3,1 kg plus kikaren. Kan gå HUR långt som helst med denna utan att bli trött! Gillar att skjuta med .308 för det är lagom kraft i den men bössan är tillräckligt tung för att samla upp det och inte ge en sån fruktansvärd spark på axeln.
Hageln, en Beretta S686 Special kaliber 12
En riktigt fin hagelbössa som tävlat i landslaget i skeet, minsann =). Jag har haft den på pimpning hos min gamla bekant tillika vapensmed Magnus Eriksson på Rinkesta utanför Eskilstuna och han satte på en höj- och sänkbar kolvkam. En av de största fördelarna på denna bössa är att piporna inte ligger mot varandra utan att det är en liten luftspalt där. Det innebär att piporna inte påverkas av varandras värmeutveckling. Skjuter med kaliber 12 eftersom det är en så pass vanlig ammunition som dels är lätt att få tag på och som dessutom inte kommer att utgå på grund av ett eventuellt blyförbud. Den här bössan har en ganska kraftig rekyl och det gör riktigt jävla skitont om man slarvar med anläggandet. Men jaja, man lär sig av det också - no pain, no gain!
Det har nu även flyttat in en .22:a i vapenskåpet. Det ska P och jag ha att träna med i vår och sommar. LIte mer ekonomiskt att stå med den på korthållsbanan och betala 30 öre per skott än att stå med studsarna och dra iväg sisådär 15 kronor per skott. P har dessutom lagt ett riktigt skambud på en skitfin Blaser R93 av kaliber 9,3*62 som han hittade på exekutiv auktion hos Fogden. Får se om det bär frukt!
Pang pang. /E
