Den cyniska optimisten

Ja, så var vi igång på riktigt. Tack vare älsklingens övertidstimmar igår kom han hem lite tidigare idag och så skred vi till verket.

Först plockade vi ut alla möber ur rummen och födelade dem över lediga utrymmen i huset. Numera har vi därför bland annat en bokhylla i hallen och en dagbädd under vardagsrumsfönstret. Det senare ser så trivsamt ut att planerna på att bygga en kombinerad hundbur/sittbänk med massa kuddar och grejs kommer påtagligt mycket närmare! Tänk att kunna sitta och läsa uppflugen i fönstret, á la Jane Eyre... Myyys!



Sen kom det roliga. Iallafall i det rummet där jag var. Pilla ner gamla tapeter... Det är roligt på samma sätt som det var att pilla sårskorpor när man var liten, om ni minns. I E's rum släppte våderna hur lätt som helst, i stora sjok. Bara att lägga ett horisontellt snitt (bikinisnitt, hehe) med en tapetkniv och sedan dra ena halvan av våden uppåt och den andra nedåt. Så här lätt gick det för mig:



För stackars P, som tagit sig an bebisens rum, var det värre. Där var den sittande tapeten inte spaltbar vilket resulterade i att det sitter rosa frimärken kvar lite här och var. Men målaren lär ju ha någon sorts slipverktyg, med tanke på att de ska kunna slipa spackel och så, och den lilla rackaren ska väl ha något att göra så han förtjänar sitt ackord haha! =)



På torsdag ska han enligt rykten komma hit och sätta igång. GUDARS vad jag längtar! Det kommer bli så FIIIIIIINT!





/Elli

Idag hade E och jag tjejkväll. P jobbar över. E fick välja mat och säger snabbt FISKLASAGNE. Jaha. ??? Tankarna börjar snurra - lasagne med fisk, men fyyy! Samtidigt börjar kocken i mig att fundera, det kanske går! Hmm... Lyckligtvis lägger ungkotten då till "sån där fryyyyyst", och då fattade jag att det var fiskgratäng hon pratade om. Men jag ska fasen ta och fundera på det där med fisklasagne. Skaldjur är ju gott till pasta, lax likaså. Hmm hmm hmm. Dottern är iallafall galen i 
och en sådan skulle därför inhandlas. Kommer fram till frysen med allt fiskigt. Inser att just de här gratängerna ligger längst bak, längst in och längst ned. Finns tre kvar. 3. Fatta hur långt ner och bort de därför ligger! Lägg till detta att min mage ligger i kaliber med Homer Simpsons och den ekvationen går ju bara inte ihop. Säger till E att det ser dystert ut på fiskgratängfronten, för jag når dem helt enkelt inte. Då säger E, som den naturligaste sak i världen; "Joho, det GÅR! Om du tar mig i fötterna så kan jag ta upp lasagnen. Så har jag gjort med mormor (mamma är ytterligare en dryg deci kortare än jag)." Ja. Så fick det väl bli. Tog upp barnet, fattade tag om hennes fötter, hängde henne upp-och-ned och skickade henne med huvudet före ned i frysen. Kiknande av skratt fiskade (!) hon upp vår middag och så var det med den saken. Hoppas ingen såg oss. Särskilt inte Lisa, Håkan eller Helena på sociala - VAD skulle de tro??? =)




/E

I dagar som dessa blir jag grymt sugen på att baka, och är man dessutom barnsligt förtjust i äppelpaj är ju saken given. Men så sitter man ju fast i det egentligen ganska tråkiga smulpajsträsket men därifrån tycker jag absolut att man kan ta sig med äran i behåll någon gång emellanåt. Prova den här godingen istället!

Det här är en klassiker hemma hos mamma och pappa, särskilt frampå höstkanten när deras Tranparent Blanche-träd fruktat färdigt. Receptet är hämtat från Hirams kokbok (Märit Hult, 1912-2006, ni vet matskribenten på SvD) och är HELT fantastiskt!

Här är receptet:


Pajdeg:

175 g smör
3 dl (kärn)vetemjöl
2 msk vatten
Salt efter smak

Hacka samman smör, mjöl och salt. Tillsätt hastigt vattnet och knåda ihop till en deg. Forma till en rulle och lägg att vila kallt.

Fyllning:

100 g smör
1½ dl socker
2 ägg
6 gröna äpplen

Rör smör och socker vitt och pösigt. Vispa äggen väl och låt dem komma ner i smörsmeten, l å n g s a m t och under kraftig vispning (annars skär sig smeten lätt). Allra sist river du äpplena och rör ner dessa i smeten.
         Ta fram degrullen. Skär i skivor om ca ½ cm tjocklek och pussla ut dem i en pajform. Tryck ihop skarvarna mellan skivorna - ju mindre man hanterar en pajdeg, desto bättre, frasigare och mer elastiskt blir skalet sedan. Jobbar man för mycket med den blir den tråkig och fiser ihop - usch! Gör kanten på samma sätt och fixa den riktigt fin.
          Häll i den ganska lösa smeten i pajskalet och grädda kakan i 175 graders ugnsvärme. Tiden är ca 45 minuter, give or take någon kvart eller så lite beroende på ugn. Testa med sticka! Fyllningen blir aldrig riktigt fast, utan mer som en gyllenbrun och underbart god, äppelsmakande kräm.
          När pajen är ute ur ugnen, pudra över den med florsocker. Ät den kall eller varm med vispad grädde eller glass. Vaniljsås kan man ju ta om man tänder på det, men i mitt tycke blir det för sliskigt.



/Namnam

...är vi inne i nu. E har ju just fyllt fyra år och det känns som att denna periodens utbrott är ganska typiska (även of Alfvén & co skriver att man kan prata lika lite om en typisk fyraåring som en typisk trettiotvååring. Nåja.). Det har de senaste dagarna låtit ungefär såhär:

1.
- Får jag gå till M & A?
- Nej, vi ska snart äta, det är ingen idé att gå iväg!
- OM INTE JAG får gå till M & A så... äter jag ingen mat.
- Nähä.
(---)
- Det är ju inte jag som kommer ha ont i magen och vara hungrig sedan i så fall.

2.
- Mamma, kan du öka (ljudet på TV'n)?
- Nähä du, det behöver verkligen inte vara högre - vi hör ju vad Händige Manny säger alldeles utmärkt ända bort till köket!
- OM INTE JAG får ha högre ljud så... stänger jag AV!
- Jaha?
(---)
- Men jag blir ju inte ledsen om du stänger av ditt program, E! Det är ju du som inte får se då!?

3. I bilen:
- Jag vill höra Rompa mi (låt med D.D.E) igen.
- Men det vill INTE vi! Nu har vi hört den tre gånger på raken, vi kan väl höra en annan låt...?
- OM INTE JAG får lyssna på Rompa mi så... åker inte jag med hem.
- Jaså. Men vi sitter ju i bilen? Hur...?
(---)

Det är många utbrott av den här typen nu, många diskussioner om totalt onödiga saker! Man känner sig ju som Arga Mamman mer eller mindre flera gånger dagligen, inte ALLS kul!

Kul är det däremot att E även har börjat fundera mycket seriöst kring saker och deras uppkomst och -byggnad. Några frågor som kommit under de senaste dagarna:

Vad är det i bollar?
Vad är det i armen?
Vad är det i biltaket? Ovanför tyget? Och vad är det i bildörren?

Och den fenomenala spekulationen härom natten när E upptäckte att jag hängt upp nya gardiner, med medaljongmönstrat i svart på vitt:

- Vad är det på gardinen?
- Tja... blommor kanske man kan säga.
- Det var lite märkligt (!). Jag tycker det borde vara hundar.

Samt, haha, för ett par dagar sedan då P försökte tämja Hylsa med blicken:

- Vad gör du, pappa?
- Jag tränar med Hylsa. Men jag tror att hon bara stirrar ut mig.
- Jahaa. Hon kanske skulle prova att SKÄLLA ut dig!



/Arga mamman som allt som oftast brister ut i gapskratt trots allt