Den cyniska optimisten

Helgen har gått i jaktens tecken. Lördagen spenderade jag på Holmen Skogs marker vid Våndtjärn här i Härjedalen. Det var en organiserad jakt enbart för kvinnor. Är egentligen lite, lite mot sånt där för jag tycker egentligen inte att det  gynnar jämlikheten i jakten utan snarare skapar segregering åt andra hållet, men nog om det. Det var skitkul. Under första såten såg jag ett skitroligt litet djur, nämligen en mård:



Har aldrig sett en sådan förut. Han kom klättrande i träden bredvid mitt torn. Först trodde jag att det var en älg som åt, för grangrenarna liksom vajade och gungade. Men sen så insåg jag med stigande fasa, då jag såg att det var nåt litet brunt som klättrade uppåt, att SHIT - det är en björnunge! Och om ungen är i trädet, var i hela Valhall är mamman? Sen kom den fram igen och då såg jag att det bara var en liten mård. Hehe, den flåsade, kurrade, morrade och liksom grälade. Lät jättekul. Och så SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT den var!

Idag har jag varit med P och O hemma på våran jaktmark igen, och satt i nytornet där. Först kom en ko med kalv pch gick över vägen vid tornet, bara 50 meter bort. Så tog det inte ens 5 minuter så kom Pappan. Snällt att skicka frugan och ungen först liksom... Det var en fin skoveloxe med kanske 10 taggar på. Han stannade mitt på vägen men precis när jag fått bra stöd för bössan, fått siktet inställt och osäkrat så gick han in bakom en yvig gran. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN.

Jägarexamensboken: "Man ska aldrig ångra ett skott man inte fällde. Se det som att det var djurets lyckodag och inte din." Får bli dagens mantra tror jag...






/E