Sötaste lilla Lisa, vad har du gjort...?
Bedrövelse
Fattar inte att det är sant. Det får inte hända. Det får bara inte hända. Det får inte bli så här. Det borde inte kunna bli det. En mamma och en pappa måste begrava ett barn till, en lillebror måste följa ytterligare ett syskon till en sista viloplats. Jag trodde på dig! Jag trodde att du skulle ta dig igenom allt som har hänt, jag hoppades att du skulle kunna resa dig ur spillrorna och ta dig framåt. Du lyckades lura iallafall mig ordentligt, såg jag inget? Kunde jag ha läst det mellan raderna, sett det på dig, hört det på dig? Troligen inte. Det kunde nog ingen. Hade någon kunnat det hade du inte behövt fatta ditt livs svåraste beslut.
Ilska
Hur kan du göra så här? Hur KAN du? Hur har du mage att utsätta din familj för det här, när du vet så väl vad det gjorde med er alla förra gången det hände? Hur kan du bara bestämma dig, vända dig om och gå och lämna alla som älskar dig bakom dig? Vem är du att tvinga dem igenom detta en gång till?
Sorg
Ett stort, svart hål i magen. Hur hanterar man en sådan här sak? Hur gör man? Hur gör man som människa? Hur gör man som syskon? Hur gör man som förälder för att klara sig igenom en sådan här tragedi? Jag kan inte ens föreställa mig, kan inte ens fantisera om hur man tar sig igenom det. Men ni måste. Ni har inget val. Världen kommer fortsätta gå, till synes helt omedveten om vad som återigen hänt er, och oberoende om att er värld åter stannat upp. Jag bär er med mig i mina tankar varje minut som går. Jag hoppas att det skänker lite styrka, aldrig så lite, till er alla.
E.
Fattar inte att det är sant. Det får inte hända. Det får bara inte hända. Det får inte bli så här. Det borde inte kunna bli det. En mamma och en pappa måste begrava ett barn till, en lillebror måste följa ytterligare ett syskon till en sista viloplats. Jag trodde på dig! Jag trodde att du skulle ta dig igenom allt som har hänt, jag hoppades att du skulle kunna resa dig ur spillrorna och ta dig framåt. Du lyckades lura iallafall mig ordentligt, såg jag inget? Kunde jag ha läst det mellan raderna, sett det på dig, hört det på dig? Troligen inte. Det kunde nog ingen. Hade någon kunnat det hade du inte behövt fatta ditt livs svåraste beslut.
Ilska
Hur kan du göra så här? Hur KAN du? Hur har du mage att utsätta din familj för det här, när du vet så väl vad det gjorde med er alla förra gången det hände? Hur kan du bara bestämma dig, vända dig om och gå och lämna alla som älskar dig bakom dig? Vem är du att tvinga dem igenom detta en gång till?
Sorg
Ett stort, svart hål i magen. Hur hanterar man en sådan här sak? Hur gör man? Hur gör man som människa? Hur gör man som syskon? Hur gör man som förälder för att klara sig igenom en sådan här tragedi? Jag kan inte ens föreställa mig, kan inte ens fantisera om hur man tar sig igenom det. Men ni måste. Ni har inget val. Världen kommer fortsätta gå, till synes helt omedveten om vad som återigen hänt er, och oberoende om att er värld åter stannat upp. Jag bär er med mig i mina tankar varje minut som går. Jag hoppas att det skänker lite styrka, aldrig så lite, till er alla.
E.
Kommentarer
Trackback
