Den cyniska optimisten

Hunduppfädaren Niklas är här på besök! Han tog med sig sina tre plottar och sin lajka och kom hit i förrgår förmiddag. Skitkul att se alla hundarna leka med varandra. Jag misstänker starkt att Hylsa kände igen sin mamma - hon sprang fram och slickade henne i mungiporna och lade sig sen på golvet och började dra i Trix' stackars spenar... Trix tyckte inte att det var så himla trevligt och sent på kvällen var måttet rågat och hon gjorde en kraftig markering. Stackars lilla Hylsa blev så rädd att hon bara ylade och skräckkissade i soffan... Men vi tyckte det var bra - hon måste ju lära sig gränser. Lari var här en sväng också och hade med sig sin lilla Jojka (stavning?) och hon är så HIMLA söt! Så petite och söt!

Vi har upptäckt att Hylsa brås mycket på sin pappa - hon har hans snipiga ansikte och absolut hans sätt att krypa upp i knäet och riktigt gosa in sig. Axa, Hylsas lillasyster som bor med O och J (http://decemberflikka.blogg.se), är lite mer lik sin mamma med ett nättare, kortare, rundat huvud och mer feminin kropp på något sätt. Samt ett lite mer... hmm... hett temperament.

Hylsa har för övrigt utvecklats enormt bara de senaste två veckorna. Hon är väldigt hörsam, kommer oftast när man ropar, släpper saker hon varit och hämtat om man kommenderar Loss samt en massa annat. Valpflamset är borta och klantigheten med den. Hon kan slappna av på ett helt annat sätt. Och så är det oslagbart att hon piper när hon vill ut och skäller när hon vill in. Och peppar peppar så lämnar hon inte tomten så himla ofta, hon håller sig faktiskt i trädgården när hon är ute. För det mesta i alla fall. Nu är vi lite lur på om man inte skulle ta och importara en vuxen, injagad hund från Canada/USA. Framförallt är det ju en enorm fördel när vi ska jaga in Hylsa nästa björnsäsong, men så vore det mysigt med en storebror också =)  Framtiden får utvisa den saken.