Den cyniska optimisten

Alltså, tennis... Begriper mig INTE på det. Det är jättekul att spela själv, och det ska synnerligen ha en eloge varandes det ENDA som kan få upp min pappa ur snarkofagen före klockan 8 en lördagmorgon. Iallafall. Igår skulle vi ha spelkväll, jag och kusinerna och deras pappa och den enas kille. Skulle bara se klart på finalen i Wimbledon. Bara. Begriper mig inte på hur ett spel kan ta från typ 1 timme till nästan 5! Hallå??? Och poängen sen. Först 0 poäng, sedan 15, så långt är allt OK. 30, oki, dubbla poängen. Men sen - sen får man bara 10 poäng för nästa vunna boll. Vinner man igen kan man i bästa fall vinna, om det är lika får man ett A, en fördel! Varför måste det skiljas med en fördel? Varför får man inte helt sonika 10 eller 15 poäng till och vinner? Mycket märkligt. Den som hittade på reglerna måste ha varit full. Eller en ruskigt dålig förlorare. Tänker lite på Vänner, där det i ett avsnitt leks "Bamboozle". Spell-check, anyone? Ett spel där reglerna liksom ändras och anpassas för att hålla spänningen uppe. Så måste det vara. Nadal vann iallafall. Det tyckte jag var kul, för den andra hade ju redan vunnit Wimbledon fem gånger. Då är det väl någon annans tur att få vinna lite. Och så hade Nadal snyggare armar.

Ikväll har vi ätit pannkakor. Hade middagsångest och skulle "gjort" fiskbullar men orkade inte (duh?) för jag iddes inte koka potatis (duuuh?). Stekte istället pannkakor (DUUUUUH?). Nåväl, hittade våffelmix i skafferiet och spetsade den med lite extra mjöl och mjölk. Blev till den bästa pannkakssmet jag NÅGONSIN träffat på. Perfekta små pannkisar allihop! Gladde, blidkade och förvånade lilla E genom att vända dem i luften. Den värsta snurrade 4 varv innan den klaffade ner i pannan igen! Hon blev så imponerad.

Slötittar just nu på deckare. Italiensk deckare. Kommissarie Montalbani. Tyckte mig känna igen en donna, tydligen en gift sweetheart till kommissarien själv. Tittade på www.tv.nu och upptäckte att jag hade rätt! Haha, det är Isabell Sollman! Kommer du ihåg henne? Som var med ett tag i Skilda Världar och fick en unge tillsammans med någon där. Daniel? Tom? Oklart? Matters? Haha, man får ju skämmas - fattar inte att jag ens MINNS skiten! Passar väl att poängtera att Sollman inte gör så mycket bättre ifrån sig i pizza-Barnaby än i Sveriges kanske sämsta och mest cheesy såpa ever.

Det är rått och kallt utav bara den här i stugan. Eldar brasa i öppna spisen, men jag undrar lite över vad det är för ved... Den ger i princip ingen värme alls, ett stort trä brinner ut på ca 10 minuter och det ryker skitmycket om den. Och jag törs INTE gå ner i skjulet och hämta mer, aldrig i livet. Nu blir det te och duntäcke. Svensk sommar. Är det inte underbart?

I fredags var vi till Niklas i Orsa och hämtade vårt senaste familjetillskott - den efterlängtade lilla plothundstiken Hylsa! Det var jättekul förstås, men absolut bäst var att jag fick träffa älsklingen!!! Det var ju ett tag sedan sist...

Här är några bilder; Björnar, ta er i akt ty här kommer Björndräparen från Hedeviken! =)


Stilstudie i hur man dänger en bädd



Kram, lilla Pälsklingen!




Stora, gosiga flafföron.



Första kisseriet i koppel!



Någonting att ääääääta...



Färg: Saddleback - svart med tigrerade ben och huvud. Och stora tassar.



Snygging!


Det borde vara förbjudet att vara så söt!











/Matte

Blir galen. Jävla knullgubbe! Kom hem till stugan idag efter att ha varit i stallet. Det är 70 på hela grusvägen, och när man kommer in i stugområdet blir det 30. Jag hade bara kört några få meter förbi 30-skylten, och i ärlighetens namn kan jag säga att jag kanske låg närmare 40 än 30, kanske 35-36. Då kliver det ut en gubbjävel mitt i vägen, med en liten border terrier runt fötterna. Jag vevade ner rutan och får levererat världens utskällning!

"Ser du inte skylten? Här vill vi inte att man ska köra mer än 30!"
Jag erkände raskt att jag kanske kört något snabbare än 30. "Ja, OK då. Jag låg nog strax under 40-strecket", sade jag. Då säger gubben "Äh, snacka inte! Då hade det inte dammat så! Tänk på det du, om du vill vara kvar här!" Jag blev alldeles paff, kom mig inte för någonting! Speciellt när han hotade mig, den jäkeln! Och vad gäller dammet - det BRUKAR damma ganska bra om grusvägar när det är juli och 30 grader varmt. När jag kom hem kom jag på det; skulle påtalat för gubbfan att det råder förbud mot att ha hundar lösa i markerna så här års. Varför kommer man alltid på allt för sent? Hehe, mamma tyckte att jag skulle frågat om han inte hade fått nåt på länge. Tydligen är han en sån där som alltid ska klaga på allt. Han och hans fru har till och med varit uppe hos min moster, medan de höll på att renovera sitt hus, och bett att få se bygglovsdokumentet! Jag menar, vaffaaan? Vissa måste liksom lägga snoken i blöt överallt.

Vidare skulle jag vilja skicka all världens kramar och uppåtpuffar till familjen Thagg, speciellt till Love. Jag hoppas att ni ska kunna finna styrkan för att kunna ta er vidare. Tänker på er dagligdags. Älskade Lisa, nu är du med dina änglasyskon. Ta hand om varandra och vaka över er jordfamilj. Hjälp dem att finna sinnesro att kunna fortsätta livet på jorden utan er.

Ringde till tandläkare Allan i morse och beklagade mig. Vid det laget hade jag så ont att jag trodde att hela tanden skulle typ sprängas och det gjorde även ont i huvudet. Käkarna var än mer låsta än förut. Kände mig som en gammal senil pensios när jag satt och liksom fick sikta och lirka för att få in flingorna i munnen... Fick en tid klockan tre! Kom dit, skiträdd för att de skulle vilja dra ut den. Är liksom många andra lite rädd för tandläkare. Tandsköterskan lugnade mig med att de troligen inte skulle dra ut den i det här skedet, bara titta lite på den. De fick bedöva i två omgångar för att ens kunna komma åt för att titta... Men när de såg att den växte med tuggytan rakt ut i kinden och hur trångt det var för de andra tänderna, som dessutom börjat flytta sig framåt för att ge lite plats, så bestämde de sig för annat. Jag fick ett litet paniskt anfall och började grina (vuxet) men så borstade jag upp mig - fan, har jag fött barn med bara lite lustgas som assistans så ska jag väl klara av det här tänkte jag. Tanden var ute innan jag ens visste ordet av. All heder åt tandläkare Allan Faraj (016-51 56 00) som klarade av det så snabbt och smärtfritt.




Tack tack tack tack tack!
/Elli

Har. Så. Jävla. Ont. I. Munnen.




Dra åt helvete, det är helt sjukt. Enligt tandläkaren jag varit hos sedan jag var en liten fis har jag inte ens några ANLAG för visdomständer! Igår stacks det bara, nog för att det också var obehagligt, i kinden för den lilla rackaren växer liksom utåt på nåt vis. Så vaknade jag i morse och kunde inte gapa! Hela käken är alldeles liksom stel och öm. En Treo, en Alvedon och en Ipren tar udden av det värsta, men jag fasar - den kommer ju inte få PLATS! Det är jättetrångt ändå bland mina tänder, hur ska det här GÅ???

Tänker dock behärska mig tills på måndag, kommer INTE gå till käftis på en söndag. Över min döda kropp. Roligare kan man ha för semesterpengarna.

Till något mer angenämt; Litet E sade något roligt igen ikväll - vi hade varit hos mormor och morfar på traditionsenlig laxmiddag och kom hem till Näset igen. Klev innanför dörren och E utbrister; "Det är en ÄRA att få komma hem!" Vad får hon allt ifrån?









/Aj aj aj aj aj

Bedrövelse
Fattar inte att det är sant. Det får inte hända. Det får bara inte hända. Det får inte bli så här. Det borde inte kunna bli det. En mamma och en pappa måste begrava ett barn till, en lillebror måste följa ytterligare ett syskon till en sista viloplats. Jag trodde på dig! Jag trodde att du skulle ta dig igenom allt som har hänt, jag hoppades att du skulle kunna resa dig ur spillrorna och ta dig framåt. Du lyckades lura iallafall mig ordentligt, såg jag inget? Kunde jag ha läst det mellan raderna, sett det på dig, hört det på dig? Troligen inte. Det kunde nog ingen. Hade någon kunnat det hade du inte behövt fatta ditt livs svåraste beslut.

Ilska
Hur kan du göra så här? Hur KAN du? Hur har du mage att utsätta din familj för det här, när du vet så väl vad det gjorde med er alla förra gången det hände? Hur kan du bara bestämma dig, vända dig om och gå och lämna alla som älskar dig bakom dig? Vem är du att tvinga dem igenom detta en gång till?

Sorg
Ett stort, svart hål i magen. Hur hanterar man en sådan här sak? Hur gör man? Hur gör man som människa? Hur gör man som syskon? Hur gör man som förälder för att klara sig igenom en sådan här tragedi? Jag kan inte ens föreställa mig, kan inte ens fantisera om hur man tar sig igenom det. Men ni måste. Ni har inget val. Världen kommer fortsätta gå, till synes helt omedveten om vad som återigen hänt er, och oberoende om att er värld åter stannat upp. Jag bär er med mig i mina tankar varje minut som går. Jag hoppas att det skänker lite styrka, aldrig så lite, till er alla.






E.

J anordnade kalas igår. Det var underbart! Det var så mysigt ute i deras rosa partyrum och jag träffade massa nya människor och sånt är ju skitkul! Är ju sjuk förstås, vårförkylningar borde fan bannlysas, men annars mår jag bra; ingen järnkeps, inget illamående, inte ens en bakismage. Det vart nog alldeles lagomt igår. Hemma vid 2-tiden, jävla vemdalstaxi - 268 spänn från Hede till Viken, är ju H E L T sjukt. Hutlöst. Idag ska vi på födelsedagsuppvaktning till N & P, ja det är ju bara P som fyller år då. The big 3-0, haha, grattis grattis!



Fan, jett ju fôrr och köpa en liten present...





/Elli

Har insett att om inte ens två veckor är det

S  E  M  E  S  T  E  R 
(mathafacka, redan?)

vilket ska bli helt underbart... Det här ska jag göra i sommar:

* till Näset och fira midsommar som vanligt
* En tur till mormors stuga som vanligt. Ska försöka övertala älskade P om att det inte finns fladdermöss i år heller så vi kan vara där ett par nätter kanske.
* En tur till Fäviken Gamle Fair som nästan vanligt
* En tur till Mattmar (nåja, Kvitsle) på bröllop som hyfsat ovanligt samt
* En tur till Göteborg för att hämta brudklänningen. Vilket jag bara kommer att göra en gång i mitt liv så därför ska det göras ordentligt, med Liseberg och hela faderullan.

Och ovanpå det vårat bröllop förstås!


Phiuh, sommaren är kort. Hur fan ska man hinna vara ledig när man är ledig? =)


Så nu håller jag på och turbotvättar, så att jag kan packa i lugn och ro för en gångs skull och inte behöver packa varmfuktiga kläder som man i sista sekund ryckt ur tumlaren. Nänämensan, nu ska allt vara tvättat, utetorkat och vikt fint så att jag inte behöver tvätta om allt medsamma jag kommer hem till mamma och pappa. Som vanligt. 




/Elli

Måste tyvärr banga på Sweden rock i år (också). Är för sjuk, det är bara att inse. Dessutom fick jag ett antibiotikum som heter Doxyferm och då avrekommenderas man från att vistas i sol. Och hur ska det gå till, på en 4-dagars festival i Blekinge i juni?


Nån som vill köpa biljett billigt?




Rock on.
/Elli

Hade fått mail av Niklas. Det innehöll bilder på valparna! Snart kommer en av de här små raringarna hem till oss, jippi jippi!

Se bara:










/Matte

Å alla ni fantastiska tjejer! Tack för ett oförglömligt dygn djupt inne i den jämtländska skogen! Och dimman, haha!

I fredags när jag kom till jobbet satt en lapp på dörren. Ni vet, en sån där amerikansk mördarlapp med ett meddelande av urklippta tidningsbokstäver. Det löd:


Jojo. Efter ett tag kom J och E in, kom fram till mig, kramade om mig och vips! så hade jag en ögonbindel på mig... Blev inföst i baksätet på en bil och satte mig och höll sedan på att skita knäck när jag hörde att det satt någon bredvid mig... Hörde dock på fnisset att det bara var lilla HE! Vi åkte skitlänge, fick som tur var ett par såna där åksjukearmband av J. De funkade (men har hört i efterhand att älskade P varnade dem tusen gånger eftersom jag blir åksjuk)! När vi kom fram och jag fick komma ut bilen och ta av mig bindeln så var "alla" där! Nåja, ni som tyvärr inte kunde vara med, ni var saknade! P hade packat en överlevnadsväska till mig (fan, alla visste vad som skulle hända och jag har inte fattat ett skit...), och jag fick svida om till oömma kläder. Så började äventyret.


1. Promenad med stationer för fyrkamp
Promenaden var 4 km lång och sträckte sig från Börtnan (det var dit bilfärden hade gått) till Svarttjärn där vi sedermera skulle övernatta. Längs vägen dök det upp små deltävlingar för vår fyrkamp. De var...

a. Trickbana med fyrhjuling
- vi skulle köra fyrhjuling med släpvagn genom en liten slalombana. Det låg dessutom två stora stenbumlingar på släpet. Touchade man någon slalompinne fick man strafftillägg på 15 sekunder. Tappade man en sten fick man en minuts tillägg. HB regerade nåt så grönjävligt! Grattis grattis!

b. Apporterandes poängpinnar kopplad i gummiband från en tall
- vi hade typ flygarsele på oss och i denna var två kraftiga gummiband fastsatta. Man skulle sedan på en minut springa så långt gummibandet räckte fram till ett gäng med pinnar vilka var värda olika poäng. Man fick bara ta en pinne åt gången och skulle så springa tillbaka med den och lägga den i en låda. När tiden gått ut räknade man ihop sina poäng.

c. R*nka av en spenhink
- vid en tall var en fejkad mjökningsstation uppriggad. En spann vilken hade två spenar av gummi nedtill skulle mjölkas. Man skulle ha en hink mellan knäna och på en minut försöka mjölka den lilla hinken så effektivt som möjligt. Jag gick ut hårt och satte ribban ganska högt faktiskt. Men så kom HB igen, den lilla buaslinkan =) *puss puss* och gick om. Överraskande nog kom den av oss som LEVER på en mjölkgård, på en elegant sistaplats.

 
En sån hink var det, men med två spenar.

Ställningen nu var som sådan att jag låg under ganska kapitalt men hade en gren på mig att samla ihop poäng för en möjlig vinst. En gren kvar (fasade för att det var Pinnen i flaskan eller någon annan liten grej men det var...

d. ... prickskjuta med  .22:a
- äntligen hemma! =) Dock svårt ändå med fast och ganska liten förstoring, några promenadöl samt typ en dl Nyköpings i blodet. Men jag träffade lilla plingen en gång och den stora en, fick med det ihop fyra poäng och kom på delad förstaplats!

 
Observera sniperblicken...

HB och jag vann en flaska och den satte vi i oss med lite hjälp under nästa äventyr;

2. Förlustelser i vatten
Vid Svarttjärn fanns en mysig bastu, två vedeldade badtunnor samt, såklart, en tjärn. Vi badade i tunnorna, blev varma och svalkade av oss i tjônna. Skitkallt men ack så skönt ändå! Upp ur tjärnen, fort som fan ner i tunnan igen och värma sig lite. Dricka lite skumpa, snacka blaj, ner i kallvattnet igen, in i bastun... Så höll vi på ett bra tag innan det var dags att gå upp och få lite middag. Spenhinkarna kom fram igen. Två till antalet - en till varje badtunna. Tävling. Det lag som först kunde suga i sig typ ½ liter Trocadero vann. Det blev våran tunna =)



 
Lilla sjöjungfrun Elli kommer upp.

3. Mat
Medan vi badade ställde vår värd Magnus i ordning en underbar måltid, bestående av fantastiskt gott marinerad jerseyko, fäskpotatis (!), tomat- och rödlökssallad, vitlökssmör samt två olika sorters 'gojs'. Vin till det och sedan dessert bestående av färsk skuren frukt och vaniljsås. Det var en underbar kväll i storstugan!

Det var kanske bara lite sådär lagomt smart att bada i 8-gradigt vatten när man redan är förkyld. Blev ordentligt sjuk under kvällen, inga näsdroppar hade jag med och öronen lockade igen. Hörde inte ett skit, det bara lät som om jag hade bomull i öronen. Någon ställde iordning koksaltlösning åt mig som jag snortade och det hjälpte kanske lite mot täppan. Jag skulle komma att hitta lilla E's näsdroppar kvarglömda i väskan under påföljande dag men det visste jag ju inte då! =) Jag gick till snarkofagen vid halv två och sov som en gris när de andra kom vid tvåtiden.

Nästa dag samlades vi till frukost vid åtta, då hade alla som genom ett mirakel vaknat, i lite olika skick... Häften av oss liftade med Magnus ner till Börtnan igen, men jag och några till tog en underbrt skön morgonpromenad i solen. Så for vi hem.

Det var ett fantastiskt dygn vi hade därute i skogen, återigen T A C K tjejer för vår upplevelse! Jag älskar er!!! Att ni har planerat det här bakom min rygg utan att jag märkt nånting över huvud taget, P har inte visat med en cell att han vetat någonting om någonting, och till och med mamma och pappa visste om det! Helt suveränt! =)

Tack även till Magnus och Ljungaledens äventyr, som gjorde allt möjligt.

Jag är tvärförkyld. Springer dörför till toa i tid och otid och hämtar papper. Så även nyss, när vi satt och åt frukost. Jag var borta en kort liten stund och E satt dörför kvar vid frukostbordet med sin smörgås och O'boy (lördagslyx). När jag kom tillbaka, frågade E:


"Vem var gubben, mamma?"
"Vilken gubbe? Var var han?"
"Där ute. Där." (Pekar utanför ett litet fönster tre meter ovanför marken, på husgaveln.)
"När såg du honom? När jag var och snöt mig?"
"Ja."
"Jahaa. Hur såg han ut då?"
"Så här!" (Grimaserar; kisar och ser arg ut.)
"Vad sa han då? Sa han nånting till dig?"
"Han sa att jag inte ska åka till --- " (Skriver inte ut namnet här).


Undrar ja, vem det var hon såg...?

Vi fick meddelande av Niklas igår morse förresten! Trix har äntligen behagat valpa! Det blev sex stycken; 4 tikar och 2 hundar och vi får en tik!

Hon ska troligtvis heta Hylsa, om det passar på henne förstås. P har haft det namnet på lut länge men inte haft någon hund att namngiva. Jag tycker det är ett bra namn! På pojknamnsfronten hade jag Nitro och Patron, men nu blev det ju en liten tjej!


Grattis grattis grattis till Niklas, Trix och Shagge samt farbror Silver.


Voff voff!
Elli

Behövs bevis? Håll till godo med det här:

Jag menar vaffaaan! Det är en HUND. Den har fyra ben, fyra tassar och den KAN gå själv, jag lovar!


Och sen det här då:


Parfym. För HUNDEN. Jag tror dessutom att vi kan utgå ifrån att det inte luktar dyngsur-hund-som-badat-i-ett-kärr-fullt-av-gammalt-avloppsvatten som hundar tenderar att vilja lukta så fort det duggar lite.

Begriper inte folk att hundarnas kroppsspråk och signaler liksom suddas ut när man håller på så här? Visst är det kanske kul, men på bekostnad av vem? Den lilla stackaren som inte kan signalera nånting till andra hundar han eller hon möter! Morrhåren klipps av (fula och vassa). Doften maskeras av parfym (hund luktar illa). Klorna rycks bort (repar faktiskt parketten). Stämbanden kapas (det låter förskräckligt, MÅSTE du skälla så?). Öronen bäddas in i en keps (D&G). Svansen mosas in i ett par byxor (Versace)...

Seriöst, låt hundarna vara just hundar. Skaffa barn istället! Eller å andra sidan... gör inte det för guds skull!!!

Jag vill ha en ny cykel. Har hittat drömcykeln på inreda.com (min favvosnätbutik näst efter Eleven tror jag!). Den här skulle jag vilja trampa in våren med. Den bara liksom SKRIKER Köp mig! Köp mig! Köp mig! Det står definitivt Elli på den. Har till och med hittat en barnstol till E som passar till. Skulle vilja cykla till och från jobbet, då skulle man nog komma i form! Kolla in...


Alla ungar i grevskapet har plockat fram sina cyklar. Småkottarna trampar på med sina stödhjul, de lite äldre har just plockat av sina och papporna springer efter, lite hopkrupna på huk och flåsar att Jaadå jag håller i och/eller Näädå jag släpper inte. De som är riktigt stora (fy att man som förälder vågar, med tanke på hur trafikvettet i vår lilla by ter sig) samlas om de allt ljusare kvällarna utanför OK. De pumpar däcken, pumpar testosteron och diskuterar cyklarnas tekniska och fysikaliska egenskaper.

-Öh, mäh vaffan hörrö?
-Mm?
-Den där fjädern?
-Jaa?
-Faan har du kvar den för? Den är totalt onödig. Den behövs inte.
-Faan kan jag ta bort den, faan?
-Ja faan den behövs allafall inte.

Undrar om de ens tänker tanken att den lilla skruven/muttern/fjädern troligen faktiskt HAR ett syfte med sin lilla existens. Jag har svårt att tro att cykelverkstäderna har så dålig ersättning och avans på sina cyklar att de måste sätta dit överflödiga små jobbiga delar för att tjäna lite extra. Jag tror att det är en sorts manlighetsrit. Först är det lego, sedan är det cyklarna, så är det moppen och till sist är det bilen. Man ska kunna skruva och meka, det ger en bild av att man är händig och teknisk = en pålitlig man som är ordentlig och kan sina saker. Solklart giftasämne. Tio år senare står samma kille böjd över motorblocket på sin prippsblå 244, i träskor och med asscracket i vädret. Trasselsudd mellan skinkorna och olja i håret. Luktar lite suspekt av glykol blandat med svett. Tittar så triumferande upp från det han hållit på med senaste tre dagarna och utbrister:

-Jamendåså, gumma lilla. där satt'n, serru!
-Vaddå?
-Topplockspackningen. Som ny nurå.
-Jaha. Vad bra. Men du... det här då? Vad är det, det är ju en... ska inte den sitta... typ därnere, under den där?
-Va? Jaså den, nää, deeen! Nä den behövs inte iallafall. Den är totalt onödig.


Elli